DET TALADE ORDET GÄLLER!
Vänner,
Vad är det som får Fredrik Lindström i sin TV-serie "världens modernaste land" att tala om ett land som går mot strömmen?
Ett land som sticker ut, som hittat sina egna lösningar?
Vad är det som skiljer ut Sverige från andra länder?
Jo, det är jämlikheten.
Att vi bär kostnader för sådant som vi alla behöver tillsammans.
Att vi sprider risker och livschanser.
Att vi omfördelar mellan dem som har och dem som inte har.
Att vi har en välfärd som river hinder och kompenserar för din bakgrund.
Vi vet att vi måste samarbeta för att alla ska kunna leva rika liv.
Det är det enda sättet, om frihet och möjligheter ska vara för alla.
Och så ska det vara: för vi är alla lika mycket värda.
Jag vill att Sverige ska fortsätta vara världens modernaste land, byggt på arbete åt alla.
Jag vill att vi ska välja den väg som vi vet är billig, effektiv och framgångsrik.
Som är solidarisk och därför smart.
Som majoriteten tjänar på, också i kronor och ören räknat.
Det vill säga: den svenska välfärdsmodellen.
Det finns ingen bättre grund för bygget av ett möjligheternas land.
Och det är dit jag vill. Det är vår socialdemokratiska vision.
Det är ett Sverige där alla får chansen att utvecklas till sin fulla potential.
Där klassresor är vanliga för att den sociala rörligheten är hög.
Där alla får möjlighet att dra sitt strå till stacken.
Vart hamnar vi annars?
Vad är alternativet?
Ja, det blir som i många andra länder.
Där den som har haft turen att födas i ett välbärgat hem kan tacka sin smala lycka.
För annars talar sannolikheten för att man hindras och stannar i växten.
Bunden av sin bakgrund, sitt arv, sitt kön.
Den drömmen är inte min.
Den är raka motsatsen.
Moderatledaren stod vid Slussen igår och pekade ut sin väg framåt: återigen sänkta skatter.
Återigen med den tydliga fördelningsprofilen: mest åt dem som tjänar bäst – och därmed fortsatt ökade klyftor.
Vad blir priset för denna politik?
Sänkta skatter är Moderaternas viktigaste prioritering. De ser inget viktigare!
Inte ungdomsarbetslösheten, inte utslagningen av sjuka, inte de växande barngrupperna.
Inte de allt större klyftorna mellan människor.
När de borgerliga drog igång valrörelsen häromdagen lät det såhär:
”Vinner vi valet kommer vi att på allvar bryta Socialdemokraternas dominans och Sverige kommer att bli mer likt andra länder.”
Just precis, det ante mig.
Mötesdeltagare, det är detta valet handlar om!
Nu är det bara fem veckor kvar och det är dags att ta fasta på vad som står på spel.
Valet handlar tydligare än på mycket länge om Sverige som land.
Om på vilken grund vårt svenska samhälle ska vara byggt.
Vilket Sverige ska vi ha?
*
En ny lag tillåter de fåtal patienter med privata försäkringar att gå förbi alla andra, inne på offentligt finansierade sjukhus som tillhör oss alla.
En ny regel gör det fritt fram att sälja våra universitetssjukhus. Här i Stockholm planerar majoriteten att sälja ut Danderyds sjukhus till den som vill betala mest.
Och en ny tvångslag ger företagen rätt att bedriva vård där de kan tjäna mest pengar – inte där patienternas behov av vård är störst.
Med några pennstreck har själva kungstanken i svensk sjukvård raderats ut: att alla ska ha rätt till den bästa vården, efter behov!
Det blir ett annat Sverige – vill du dit? Annars finns ett annat val.
Vi kan välja att istället investera tillsammans och förbättra sjukvårdens kvalitet för alla.
Nya regler tvingar en hotellstäderska att betala nästan 5 gånger så mycket som en läkare i avgift för att vara med i a-kassan.
Nya lägre ersättningar gör att en stor majoritet av befolkningen inte längre har en anständig inkomsttrygghet vid arbetslöshet.
Nya lagar ger rätten för arbetsgivare att stapla korta otrygga anställningar och vikariat på varandra – i åratal!
Och regeringens Lavallag ställer löntagare mot löntagare.
Nästa mandatperiod vill de borgerliga att ungdomar ska arbeta för halva lönen. De mest högljudda i alliansen kräver: Bort med anställningstrygghet och arbetsrätt!
Det blir ett annat Sverige – vill du dit? Annars finns ett annat val, en annan väg i konkurrensen om framtidens jobb:
En arbetslinje byggd på plikt att arbeta, rätt att arbeta och möjligheter till omställning genom utbildning och inkomsttrygghet – det är den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Den är modern – solidaritet är modernt!
Under fyra års tid har den förda politiken gynnat män och missgynnat kvinnor.
Männen får 30 procent mer i skattesänkningar. Löneklyftan växer.
24 000 jobb har försvunnit i skolan, vården och omsorgen – mestadels kvinnors jobb.
Vårdnadsbidraget försämrar jämställdheten och arbetslinjen, men också integrationen.
Det är en direkt uppmaning till kvinnor att hålla sig borta från arbetsmarknaden.
Det blir ett annat Sverige – vill du dit?
Eller ska vi välja att kasta ut det lilla konservativa ytterkantspartiet från allt inflytande över familjepolitiken och jämställdhetspolitiken?
Så att vi får en modern och jämställd politik för lika möjligheter åt kvinnor och män.
Det är det enda rätta och då är rödgrönt det enda möjliga!
- Se på de sjukas situation.
Sjukförsäkringen finns för att möjliggöra att vi delar solidariskt på den ekonomiska risken. För när sjukdom slår till så är det illa nog – ingen blir friskare av att bli fattig.
Men i Sverige år 2010 finns en stupstock i sjukförsäkringen.
Cancersjuka görs försäkringslösa och hänvisas till socialbidrag.
För jobbens skull, sades det. Men det fick bara 370 personer – av 12 000 utförsäkrade!
Det blir ett annat och kallare Sverige – är det där du vill bo?
Annars finns ett annat val.
Vi kan välja att ta bort stupstocken och skapa en mänsklig sjukförsäkring!
* * *
Mötesdeltagare,
De stora skattesänkningarna har ett pris.
Frågan är hur högt det ska bli. Hur det ska betalas, och av vilka nästa gång.
Jag är övertygad om att det är välfärden som blir skattesänkningarnas pris.
De sjuka och arbetslösa är det svårt att ta mer ifrån.
Jag har en lista här.
Om det kan stanna mellan oss så ska jag berätta vad där står.
Det är en prislista som vi alltför sällan uppmärksammar:
83 000 kronor på ett år – det är vad en plats i grundskolan kostar.
92 000 kronor per år – det kostar en gymnasieplats.
76 000 kronor per år – det kostar en högskoleutbildning i snitt. Om man inte pluggar till läkare, för då kostar det 230 000 kronor,
50 000 kronor – priset för ett kejsarsnitt.
80 000 kronor – en höftledsoperation.
530 000 kronor per år – en plats i särskilt boende i äldreomsorgen.
Hur vill du göra med dessa kostnader?
Vill du att de ska spridas jämnare över livet, att de ska spridas mellan människor så vi är fler som hjälps åt att bära dem? Att vi ska bära dem enligt principen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov?
Eller vill du betala dem själv, per gång, eller per termin?
Den här listan visar att resan bort från välfärdslandet Sverige inte bara skapar ett kallare samhälle – utan att de allra flesta av oss förlorar på det rent ekonomiskt.
*
Inte minst gäller det barnfamiljerna.
Vi har investerat enormt mycket genom åren i goda villkor för alla barn.
Och för att man ska hinna med att vara en trygg och närvarande förälder, och ändå kunna utvecklas med utbildning och karriär.
Men med skattesänkningar överst på agendan sägs förskollärare, barnskötare och lärare upp.
Det ser vi nu.
Barngrupperna blir större.
Syskonförturen tas bort.
Som om det inte var stressigt nog att hinna åka till en förskola och hämta barn efter jobbet!
Mitt löfte är följande: Vi ska bryta nedskärningstrenden i förskolan!
Alla barn ska ha rätt till 30 timmar i veckan i förskolan, också barn till föräldralediga och arbetslösa.
Vi vill säkra syskonförturen.
Ett modernt arbetsliv kräver en modern barnomsorg. Vi ska ha öppettider som passar nutidens föräldrar. Det är en modern arbetslinje.
Och när barnen blir sjuka ska man inte varje gång behöva sitta i timmar på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Vi föreslår hemsjukvårdsbilar, så att doktorn eller sköterskan kan komma hem till sjuka barn – och till sjuka äldre.
Barnen är det viktigaste vi har.
Alla barn, inte bara några.
Då måste vi klara av att prioritera barnen!
* * *
Mötesdeltagare
Val vinns i två discipliner:
Framtiden – vem erbjuder den väg för framtiden som väljarna vill gå.
Och utvärdering – av de löften som gavs och de resultat som uppnåtts.
Det är tid för utvärdering.
Statsministern har själv bett om att hans regering ska bli utvärderad på den viktigaste frågan: Jobben.
Med fem veckor kvar till valdagen borde vi rimligen ta honom på orden.
Låt oss utvärdera resultaten för jobben.
De lovade fler jobb och färre i utanförskap. Det blev tvärtom.
466 000 människor går arbetslösa.
En tredjedel av dem är nu långtidsarbetslösa.
Nära 140 000. Det är historiskt många.
Detta är inte bara ett slöseri med människors förmåga och ambitioner.
Det får också allvarliga återverkningar på sveriges ekonomi och våra möjligheter att bygga Sverige starkare.
Nu rapporterar Svenskt Näringsliv att vart femte rekryteringsförsök misslyckas för att det råder brist på sökande med tillräcklig kompetens. Mitt i massarbetslösheten!
Det kan inte skyllas på någon annan, eller på finanskrisen.
Det är regeringen själv som skurit ner kraftigt på utbildningar som ger jobb.
Därför saknas rätt kompetens och därför tvingas Riksbanken höja räntan.
Regeringens jobbpolitik har havererat.
Något annat kan man inte säga.
I förrgår presenterade statsministern en ny arbetsmarknadspolitisk talesperson.
Att hon inte ska sitta i regeringen motiverade han såhär – citat:
”De viktigaste propositionerna är lagda och det mesta arbetet på departementet avslutat.”
Ursäkta? Hörde jag rätt?
466 000 arbetslösa – och arbetet på departementet är avslutat.
207 000 arbetslösa ungdomar – och de viktigaste förslagen är redan lagda.
Nej, Fredrik Reinfeldt,
Sven-Otto Littorin har inte redan gjort jobbet!
De viktigaste förslagen är helt klart inte ens lagda!
Lösningen heter inte passivitet!
Här går en av valets viktigaste skiljelinjer.
Vi måste byta till en aktiv jobbpolitik i Sverige!
Jobben måste sättas först – det är så vi kommer tillbaka till överskott och det är så vi säkrar välfärdens finansiering.
Vi vet vad vi vill göra, och hur vi ska göra det.
Vi kan inte vänta!
Vi kan inte vänta med att sjösätta vår jobbpolitik för 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser.
Vi kan inte vänta med att börja bygga bort bostadsbristen – det ger jobb direkt.
Och jobb på sikt – för just nu hindras människor att flytta till jobb och utbildningar, för det finns inte bostäder.
Vi kan inte vänta med att investera i en modern infrastruktur. I järnvägar och kollektivtrafik.
I utbildning och forskning.
I fler lärare, fler förskollärare, fler vårdbiträden, fler sjuksköterskor och läkare.
Vi kan inte vänta med att skapa breda innovationsprogram för exportindustrin, med att sänka skatten för småföretagen, med att inrätta en riskkapitalfond.
Och låt oss klimatinvestera!
En ny regering är en förutsättning för en miljö- och klimatpolitik värd namnet.
*
Och det som oroar mig allra mest:
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland Europas högsta.
207 000 unga vill inget hellre än att få rycka in.
Det kallar statsministern för en ”synvilla”.
Det är höjden av arrogans.
Regeringen väljer att bekämpa statistiken istället för att bekämpa arbetslösheten.
De väljer att införa ett tre månader långt förbud mot aktivitet för unga arbetslösa.
Därefter erbjuder de så kallade garantier för unga som inte ens ger var tjugonde en utbildning som leder vidare.
Det håller inte!
Jag vill se en rivstart och kraftfulla åtgärder mot ungdomsarbetslösheten! Nu!
Aktivitet ska gälla – från första dagen i arbetslöshet för en ungdom.
Aktivitetsförbudet ska bort.
Bygg ut den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen!
Och högskolan, Komvux, folkhögskolan och yrkeshögskolan!
Inför ett Ungdomsavdrag.
Slopa arbetsgivaravgiften när man anställer en arbetslös ungdom.
Och när man tar in en arbetslös ungdom som trainee eller praktikant.
Jobbet är inte gjort!
Förslagen är inte lagda!
När det blir en rödgrön regering, då ska vi agera från första dagen. Då är det en sak som gäller: nolltolerans mot ungdomsarbetslösheten..
* * *
Mötesdeltagare,
I fyra år har klyftorna mellan människor ökat kraftigt och nu biter sig arbetslösheten fast.
Det är skrämmande, för en sak vet vi: ökar arbetslösheten, och ökar klyftorna, då ökar rädslan. Då viker tilliten mellan människor och då växer misstro och främlingsfientlighet.
Ingen vinner på detta utom rasistiska partier.
Sverigedemokraterna försöker verka som vilket parti som helst.
Bland kandidaterna i valet 2010 finns förintelseförnekare, koppling till vitmaktrörelsen och nyligen aktiva Nationaldemokrater.
Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker jag leda en regering som samarbetar med, eller gör sig aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna.
* * *
Klyftorna har vidgats ytterst medvetet.
Och ingenstans är det så övertydligt som när det gäller pensionärerna.
I fyra år har pensionärerna medvetet straffbeskattats.
År efter år har skatteklyftan vuxit mellan pensionärer och löntagare.
Den räknas nu i 700 kronor per månad till löntagarens favör.
Men nu, när det är valrörelse, då ska pensionärerna lockas med tillfälliga skattelättnader.
Igår kom ett nytt utspel, från självaste statsministern.
Men det visar bara att han fortfarande ingenting förstått!
Det handlar inte om någon budgivning – om en ökning hit eller dit.
Det är principen det är fel på – och kring den är de borgerliga fortfarande helt eniga.
De vill alla att det ska vara en skatteklyfta mellan pension och lön.
Budskapet är: det ska kosta att passera 65.
Vinner de borgerliga detta val så finns ingen återvändo från pensionärsskatten.
Då får de mandat att befästa den orättvisan en gång för alla.
Då blir det en av de styrande principerna i det svenska skattesystemet.
Röstar du borgerligt den 19 september, då är det detta du skriver under på.
Jag ställer aldrig upp på det!
Det handlar om respekt för de generationer som byggde välfärdssamhället.
Pension är inte bidrag.
Pension är uppskjuten lön.
Någon ordning får det ändå vara.
Därför lovar jag idag Sveriges pensionärer:
Om den ekonomiska utvecklingen är god under de närmaste åren så lovar jag att avskaffa pensionärsskatten helt – under nästa mandatperiod.
Vi tar bort hela klyftan.
Där ska skåpet stå.
Inget annat duger.
* * *
Mötesdeltagare,
Nu går den borgerliga regeringen till val på att fortsätta med samma politik i fyra år till.
För detta vill de ha klartecken den 19 september.
De vill ha fullmakt för att köra vidare på samma väg.
De ber om okej för att fortsätta i tangentens riktning.
Men i det Sverige vi får då, där går möjligheternas land inte att förverkliga.
Minns ni förra valrörelsen?
Då skulle alla få en tusenlapp.
Då skulle allt betalas med fler jobb.
Ja, och så skulle bidrag och ersättningar stramas upp...
Det fanns de som varnade för hur illa det kunde bli med sjuka människors ekonomi.
Att barnfamiljer skulle få det väldigt tufft när arbetslöshet slog till.
Det fanns med i valdebatten.
Men väldigt många tänkte såhär:
Äsch, de överdriver.
Det kommer inte att hända här, inte i Sverige.
Sedan slog politiken till.
Jag hoppas att vi nu lärt oss någonting.
Det har betydelse när Moderaterna skriver i sitt handlingsprogram att skattetrycket i Sverige inte ska skilja sig från genomsnittet i Europa.
Det låter inte så farligt. Närmast tekniskt. Men det är här skiljelinjen går.
Det innebär att ytterligare 100 miljarder ska tas bort från välfärden.
Det motsvarar kostnaden för alla förskolor, fritids och gymnasieskolor i Sverige.
De har slutat säga det öppet.
Men Fredrik Reinfeldt har skrivit böcker om sin vision, vad som är målet.
Precis som jag har gjort i min bok.
Jag är stolt över min dröm, den står jag för.
Men låt mig citera ur Reinfeldts dröm, han skriver:
”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras”.
Nu utlovas återigen stora skattesänkningar igen, trots underskott.
Ja, och så ska ”välfärdens kärna” värnas...
Men vad betyder det där uttrycket?
Det handlar just om att Sverige ska bli som andra länder – inte bara i skattehänseende, utan när det gäller välfärden.
Det handlar om en liten offentlig sektor, en kärna med allmän vård, skola och omsorg.
Det ska finnas kvar som ett ”basutbud” åt de många människorna.
Men för de som har råd med privata försäkringar ska det finnas ”tilläggstjänster” av mycket hög kvalitet.
Som går att köpa dyrt för dem som har det bäst ställt, men som de flesta aldrig har råd att ta del av.
När ett samhälle som byggt på värme och omtanke görs om, då blir det inte kallt genast.
Det håller sig ljummet ett tag.
Men det gäller att byta väg innan kylan sätter in.
Precis där står vi den 19 september.
Om fem veckor.
Av hela mitt socialdemokratiska hjärta vill jag att väljarna håller inne den där fullmakten.
Att väljarna inte gör det där handslaget med regeringen om fyra år till.
Inte ger Moderaterna och deras småborgare sitt klartecken.
För jag är alldeles övertygad:
Regeringens väg leder inte till ett möjligheternas land.
Regeringens väg för bort från vårt sammanhållna Sverige,
bort från det som gjort oss framtidsinriktade och konkurrenskraftiga,
bort från det som ger möjligheter för alla att leva rika liv och bidra till andras,
bort från hög social rörlighet och den jämlikhet som det kräver.
Men om fem veckor kan vi byta färdriktning.
Då, mina vänner, kan vi byta till en ny politik för jobb – inte ökade klyftor.
Då kan vi byta till en politik som bär framåt mot vår vision om ett möjligheternas land för alla.
Det är inget konstigt ställe.
Det är Sverige.
Byggt på grundvalen Det jämlika välfärdslandet Sverige, världens modernaste.
För det ska vi jobba dag och natt i fem veckor.
Vi kan inte vänta.
Jag kan inte vänta.
Om fem veckor ska vi ha en socialdemokratiskt ledd rödgrön regering! Den vill jag leda.
Läs även andra bloggares åsikter om
progressiva bloggar,
nätrot,
netroots,
blogger outreach. Fler progressiva bloggar på
Netroots. Pingat på
intressant.
Read more...
